musclesofsweden

Jag läste denna artikel och är faktiskt tvungen att reflektera över den.

Låt mig citera:
- ”Initialt går det inte att säga om det är ett sjukt träningsmönster.”

Jag blir konfunderad över citatet, ”sjukt träningsmönster” och tänker genast på elitidrottare som är med och tävlar i OS. Jag behöver inte ens sträcka mig så långt utan det räcker till att jag tänker på Hanna Zajc ifrån Po-Eun Taekwondo som tränade inför OS 2009. Hon tränade naturligtvis betydligt mer än dom flesta normala utövare – men är det sjukt för det? Naturligtvis inte!

Är man målmedveten, beslutsam och verkligen vill nå sitt mål så krävs det lite mer än ”normalt” för att komma dit och som vi alla vet, ”det kostar att ligga på topp”.

Jag ska be om att få ta ett givet exempel,

Du är en överviktig person och du har bestämt dig för att gå ner i vikt och förändra ditt liv.
För att du ska nå ditt mål krävs det att du omstrukturerar hela din vardag, ditt sätt att tänka, kost, träning som du förmodligen inte ens sysslade med tidigare och ett schema för att klara detta.
Du måste förändra dig mentalt och förändra dåliga vanor och detta tar tid att bearbeta. Det vet alla som går ner i vikt.
Detta måste du naturligtvis gå in för helhjärtat och det kommer att krävas mer än normalt, du kommer att behöva börja tänka på vad du äter, lära dig vad kolhydrater och protein gör för din kropp samt att hoppa över den extra biten glass och mycket mer.
Då är min fråga, är detta då också ett sjukligt beteende, att alltid behöva tänka på vad man får i sig?
Inte om du frågar mig, utan det handlar om individuella mål som dom flesta oftast endast når om dom är fast beslutna, strikta och ger allt.

Konstruktiv kritik mottages gärna!

Artikeln hämtad ifrån dn.se